Rör det rör rör det inte mig

Jag har vart på safari i datorns "Thereses artiklar"-mapp och hittade den här gamla godingen. Ni som har dragits med mig lite längre har ju förstås läst den förut men jag tycker att  den är värd att få lite mer uppmärksamhet. Så, hrrmmm...UPPMÄKSAMHET TACK!

 – “Hej”, säger jag med allt självförtroende jag kan uppbåda. Mannen bakom disken tittar upp och ser en liten tjej med smala ben som kvittrar snarare än talar. Han sänder en snabb tanke till sin lilla dotterdotter där hemma som just har lärt sig att räkna till tio.

“Jag undrar om ni har såna här packningar till halvtums kopparrör”? frågar jag och måttar med tummen och pekfingret cirka två centimeter vilket jag anser är rimligt att en halv tum utgör i längd. Jag är nöjd, så här långt har det ju gått bra.

Hela vägen hemifrån och till butiken har jag försökt att greppa hur det hänger ihop det här som jag ska köpa. ”En packning till ett kopparrör men invändig gänga, en halv tum tror jag”, sa min man till mig i går kväll. ”Tror du?” replikerade jag då snabbt. Jag anade problem. Om jag skulle gå in i en järnaffär och be om ”en halvtumspackning, tror jag” skulle det inte sluta väl. Det talade jag om för min man. Det vet jag av erfarenhet att det inte gör. Vid minsta tecken på osäkerhet kastar sig järnhandelspersonalen över en som hungriga lejon med frågor; ”Vad ska du ha den till?”, ”Hur sitter den?”, ”Varför ska du ha den, behöver den alls bytas?”, ”Har du den gamla med dig?”, ”Ska den vara eldfast?”, ”Ska den sitta i ett våtutrymme?”.

Klarar man då inte att svara på dessa frågor så hamnar man i djup misstro hos säljaren. Antagligen kommer han (eller hon) att säga att de tyvärr inte har något sådant som jag frågar efter varefter jag får åka hem och följande dag kommer min man att åka dit och kommer att komma hem med en halvtums kopparrörspackning som fanns bara man frågade rätt. Min man tittade roat på mig efter min utläggning och sa att jag oroar mig för mycket.

Dagen efter står jag där i butiken med smala ben och mannen bakom disken tittar på mig och ser sin sexåriga dotterdotter. Han ler snällt. Vad är det för rör? Frågar han sen. Jag kämpar för att inte flacka med blicken. Se honom rakt i ögonen tänker jag, svara snabbt nu. ”Ja, ett halvtums kopparrör” svarar jag efter bästa förmåga och jag är röjd. Jag har just avslöjat att jag inte vet något om rör. Mannen ler ännu mera och laddar med nästa fråga, men jag hinner sticka in med ett substantiv som dyker upp i min hjärna som en skänk från ovan. ”VVS-rör” säger jag snabbt. Mannen är tyst ett ögonblick och jag ber en snabb bön att det finns något som ens kallas så. Men jag var tvungen att spela högt för att kunna vinna det här partiet mot järnhandelsexpediten som hade trumf på handen.

Mannen svarar ”vänta ett ögonblick” och sen försvinner han bakom några hyllor. Jag jublar tyst, min bluff blev inte synad och jag vann denna omgång. Snart kommer mannen tillbaks med ytterligare en expedit i släptåg. ”Du får prata med Lasse här han vet allt om rör och packningar” säger mannen. Den nya mannen tittar på mig granskande, mina ben känns ännu smalare nu. ”Jaha, du skulle ha en packning?” frågar den nya mannen. ”Ja, en halvtums kopparrörspackning till ett VVS-rör” svarar jag snabbt utan att blinka. ”Hmpf…” grymtar den nya expediten och börjar rota i några små plastlådor. ”Vad ska den vara till?” frågar han snart. Jag tittar länge på honom. ”Ska den vara eldfast? Eller är det ett kallvattenrör?” fyller han på med. NU är det kört, jag kan inte svara, jag måste ringa till min man och fråga och min täckmantel kommer att bli helt röjd. Jag kommer att få stå där med skammen och erkänna att jag inte vet ett skvatt om VVS och sånt. Männen bakom disken kommer att skratta rått och skicka hem mig. Jag suckade och sa att jag inte vet helt säkert. ”Men det är ett vattenrör, va?” frågar den nya mannen och jag svarar ”Ja” lite ynkligt. ”Då tar du både en eldfast- och en gummipackning med dig hem och lämnar tillbaks den som ni inte behöver” säger han och tittar tröstande på mig. ”Rör är det alltid ett jäkla krångel med” säger han sen som ytterligare plåster på min sårade stolthet.

Jag åkte hem med mina införskaffade packningar och tänkte med tacksamhet på Lasse i järnaffären som var så snäll. Mina ben kändes lite stadigare nu och jag går nöjd in i köket där min man sitter med en tidning vid köksbordet. ”Här”, säger jag nonchalant och kastar papp- påsen med packningarna i på bordet framför honom. ”Det är två packningar, jag visste inte om det var ett varmvattenrör eller ett kallvattenrör packningen skulle var till så jag fick en av varje”.

Min man tittar på packningarna och sen på mig med något annat än djup beundran och tacksamhet vilket jag förväntat mig. ”Det här är ju packningar till ett yttergängat rör” säger han sen, ”den kommer inte att passa, sa du inte vad du skulle ha packningen till?”.

Som sagt rör det någonsin rör igen så rör det inte mig!Therese Arvidsson, Öbo och rörmotståndare.