Äntligen hemma

Nu är vi äntligen hemma! I går morse gjorde de en sista röntgen av Vidars lunga och konstaterade att vi kunde åka hem. Mina fantastiska sustrar ställde upp och stafettskjutsade mig och Vidar så att vi kom med 19-färjan från Kapellskär på kvällen och i morse fick vi vakna i våra egna sängar. Mer än så har inte jag önskat mig till jul så nu min jul gjord. God jul!

Hopp om julen

I dag har Vidar gjort en andra röntgen av lungan som de drog bort dräneringen från i fredags och det såg torrt och fint ut. De ska göra en ny röntgen på onsdag och om den också ser bra ut så blir vi utskrivna då. I dag kommer moster Annika till oss, det ska bli riktigt roligt. Vidar längtar hem och jag med, nu hoppas vi på en jul hemma på ön.

Omfördelning av trupperna

I dag åker Johan, Jorunn och Freja hem till Åland igen. Jag och Vidar är kvar i Göteborg och hoppas på att få bli utskrivna från sjukhuset i veckan som kommer. Vänstra dränageslangen som sattes in i måndags drog de bort i går och nu håller vi alla tummar för att det inte kommer mycket mer vätska den här gången. Vi ska nu fördriva tiden tills på typ tisdag då vi kan få någon hint om vart det lutar. Nu ska jag och Vidar gå ner till sjukhuset och plocka bort en 24-timmars EKG-appatar som han haft (i 24 timmar;)). Då får vi resultatet av dagens röntgen av lungorna också och vi hoppas att där inte fanns någon vätska.

Förlängd vistelse...

Efter röntgen idag konstaterades det att vätskan i lungsäcken inte hade minskat. Blodprov togs vid 8:a röntgen vid 9:o, badning vid 930 och vid 10 var vi uppe på operation igen, snabba ryck mao vilket var skönt när det nu ändå skulle göras. Ingreppet tog en timme ca allt gick bra och sedan fick jag komma till uppvaket. Jag blev lite orolig (läs svettig och mycket orolig) när pulsen var nere i 47, extra ekg fick göras det visade dock inte på någon hjärtrytm-rubbning och efter att han vaknat till lite mer och fått i sig ett par deciliter vätska intravenöst så gick pulsen upp, skönt. Det kom 300ml vätska direkt vid sättningen av dränet vilket är mycket. Nu är Vidar på sjukhuset igen och mamma sover där med honom i natt. Vi fick en ny sorts dränagepump som är elektrisk, (den gamla hederliga kopplas till tryckluft och låter som en stor kompressor som läcker luft i massor, går sådär att sova till) den nya är helt tyst :) slangen de satte är dessutom tunnare och enklare att ta bort. Så nu är det bara att vänta igen tills läckaget minskar. Imorgon ska barnen se Göteborgs Luciorna som kommer till lekterapin och innan dess blir det pepparkaksbak, yeeiihh. Tristessen är ett faktum, frustrationen över att inte få åka hem likaså, men men det finns inget att göra åt det vi tar en dag i taget och hoppas nu på att vi kommer hem till Söndag. Pratade idag med en värmlänning (nej Niklas jag frågade inte om han håller på Färjestad ;) ) som berättade om en annan grabb som genomgått samma sorts operationer som Vidar. Innan sista operationen hade grabben inte orkat leka mer än en timme, precis som Vidar, efter sista operationen orkade han mycket mer och spelade till och med ishockey. Jag blev glad över att höra det och börjar så smått att våga tänka framåt. / Hälsningar Johan

Ett steg fram och ett tillbaks. Nu verkar det som att vätskan i Vidars lungsäck inte försvinner så fort som förväntat så nu blir vi kvar några dagar till åtminstone. I värsta fall får de sätta tillbaks en dränageslang i högra lungsäcken i morgon och då är det sjukhuset som gäller igen. Livet på Ronald McDonald-huset är ju ett under av   frihet jämfört med sjukhusvistelse dygnet runt. Vi får se hur det ser ut på röntgen i morgon. Nu börjar det kännas som att julen är väldigt nära men vi borde inte behöva stanna mer än en vecka till så fortfarande finns ett gott hopp om att få komma hem innan jul.

Ytkänning

Nu är det nära! Vilken dag som helst så kan de ta bort sista dränageslangen från Vidars högra lungsäck och då är det bara en-två dagar kvar innan vi blir utskrivna. Det gikj fort från att Vidar inte ville gå ur sängen till att han flänger runt som ett jehu och snart är på väg hem. Mamma och pappa har lite svårt att hänga med i svängarna, ena dagen sjuk av oro över en jätteynklig lite kille som har fruktansvärt ont och andra (nåja tredej, fjärde) så ska man spela fotboll och jaga trehjulingscyklister. Håhåjaja, men det är ett kärt besvär.

Glada göteborgare.

Picasso & Frölunda, en skön mix...

Idag var vi på lekterapin hela familjen och barnen hade mycket roligt. Precis före två tågade 20+ Frölunda hockeyspelare in, det blev lite trångt :) Vidar hade tyvärr blivit för trött innan och Therese hade gått upp med honom. Freja och Jorunn var dock kvar och för första gången på länge blev de faktiskt lite blyga, fast kanske mest Jorunn. Efter några minuter var de dock i full färd med att ragga autografer från samtliga. Ett foto på tjejerna tillsammans med Joel Lundqvist blev det också vilket Freja efteråt var mycket fundersam över. Jag sa att det blir ett fint minne, vilket är sant, men kanske inte hela sanningen ;) kul var det... /Johan

Super-Vidar

I dag cyklar superkillen runt på avdelningen och även om det är jobbigt att röra sig så är lusten att leka större än smärtan. Jag och Jorunn och Feja har gjort en tur till köpcentrumet Allum i dag och handlat mat i mängder, huga vad mycket mat det går åt när alla ska äta fem gånger om dagen "hemma". Tjejerna tycker än så länge att det är kul på Ronald McDonals huset där vi bor så då går det bra, jag kan tänka mig att det blir segt den dagen de betämmer sig för att det får vara nog och de vill åka hem. Nu siktar vi på att vi ska äta pizza någon dag och åka upp på stan någon annan dag i veckan och kanske bada lite i den fina "spa"-avdelningen på RMcD-huset. Små milstolpar att se fram mot i den här skumma vardagen./Therese

Vägen tillbaks

Två dygn har gått fort men de har vart intensiva. Vi har suttit med Vidar som mest har sovit till och från, han är trött, har ont och allt runt omkring är konstigt men ändå håller han humöret uppe. Först i går kväll kom den vanliga Vidar fram och han var sugen på att busa lite till och med, jätteskönt! Nu i dag ska morfin och kateter tas bort och han ska förhoppningsvis kunna komma upp ur sängen lite.

Operationen klar!

Nu har äntligen kirurgen ringt (ca 1200) och meddelat att allt har gått bra så nu är  vi lättade och väntar på samtal från IVA, snart får vi träffa vår lille grabb igen... antagligen sovande men ändå :)

Dan före dan

Nu har vi klarat av maratondagen, 10-17, som föregår en operationsdag med oändligt antal mätningar, tester och samtal. Allt ser bra ut och inget tyder på att det skulle bli något trassel i morgon. Nu pilar Vidar runt i Ronald McDonald-huset och leker med alla leksaker och har redan hittat en kompis att leka sina billekar med. Nu återstår bara helkroppstvätt ikväll och en till imorgon vid 0730, vid ca 0800 så bär det av till narkosteamet. Då får vi säga hej då innan sövningen och sen är det bara att vänta på att kirurgen ska ringa och säga att allt har gått bra.

Nu far vi!

Nu har vi fått OK från vår läkare att åka till Göteborg. Phuuu, det var skönt även om vi vet att de kan säga stopp i Göteborg pga förkylningen så är vi iaf ett steg närmare att få den här operationen ur världen.

Mammas hjärtan á november 2011

Nya hallgolvet, det tog bara två år....men det blev ju himla bra!

Nagelbitaren

För att ytterligare öka spänningen inför operationen (som om det behövs) så har Vidar (så klart) gått och blivit förkyld. Vi har vart hon doktorn idag och vi kan bara vänta och se om vi kan åka på lördag eller inte. Vi ska få komma på en check på fredag så då vet vi med säkerhet om vi kan åka iaf sen får vi se vad de säger i Göteborg för de har inte alltid samma uppfattning om vad som är friska luftrör. Tjohej, men jag tar djupa andetag och grämer mig över att jag inte har hittat en gran till trädgården till advent. Ska jag behöva stjäla en verkligen?

Hujedamej!

Nu är det för sjutton bara två helger kvar innan vi ska fara till Göteborg! Vad hände?! Typ i går var det en månad kvar, nu blev det ju ruskigt bråttom med allt. Bilen måste besiktigas för annars har vi körförbud när vi kommer hem och då måste jag dammsuga innan så att farbrorn på bilbesiktningen hittar bälten och grejer i baksätet som i nuläget är inbäddade i ett tjockt lager sand och då måste jag först köpa nya dammsugarpåsar till grovdammsugaren vilket betyder att jag behöver pricka de lynniga öppettiderna hos "vart-vi-nu-köpte-dammsugaren". Håhåjaja. Liknande exempel finns i en lång rad så det kommer att bli späckade veckor fram till den 26 november när det bär av mot Götet (som vi säger som är från trakten;)) Men å andra sidan så har jag ju inte så mycket annat för mig så det är väl lika bra.

Tiden är kommen

Ja, det låter lite domerdagsaktigt men det är faktiskt precis vad det är, för oss. Vidar har äntligen blivit kallad till den sista (förhoppningsvis) hjärtoperationen. Det ska ske den 29 november och han skrivs in dagen innan. Vi har väntat senda i september på kallelsen så nu kan vi äntligen börja planera, julen är enligt mina beräkningar räddad på så sätt att vi antagligen kommer att få komma hem från sjukhuset innan julen. Vi siktar på att vi alla självklart ska fira jul tillsammans efter att allat jobbigt med operationen är över. Det kommer at bli en riktigt bra jul.

Det går bra nu.

Nu rullar det. För första gången på evigheter så känns det som att livet går lite lätt, det rullar på liksom. Efter Vidars operation i Göteborg och efter att jag har kommit in i det nya jobbet så känns det väldigt skönt. Mitt nya jobb är underbart svårt och kollegorna är jättebra. Jag har frossat i nya jobbkläder som man ju MÅSTE ha när man har ett nytt jobb och så skor förstås.

I dag på självaste fettisdagen så har vi mumsat semlor eller fastlagsbullar som vi säger på Åland och konstaterat att det är ju sååååå gott i år också. Jorunn tog på muskotnöt och parmesanost på sin spagetti och sa "muskelnöt är jättegott" vi fnissade och tänkte på en riktigt biffig person som är ett nöt.

Ute smälter det på men fortfarande så kan jag inte säga att jag ser så stor skillnad mot januari vad det gäller snön men snart så måste det bita. Det är som allra mörkast innan gryningen sägs det och lite så känns det nu, outhärdligt snöigt när det borde vara vår. Men snart så...

Resor å jobb

Åhoj, nu är det nya direktiv för Vidars öron, det blir Göteborg trots allt då de inte vågar söva honom här ute. Vi ska flyga dit och hem vilket framstår som rena nöjestrippen jämfört med att åka båt och tåg hela vägen till Göteborg. Jag förbereder mig med att packa det som går och försöker att se till att lilla prinskorven har något att göra på vägen och under all tråkig väntan på sjukhuset.

I dag har jag och Johan vart på barnrådgivningen med Vidar och Jorunn,de har fått sin andra vaccination mot svininfluensa och säsongsinfluensa. Vidar var inte glad men protesterade bara lite, däremot visade Jorunn upp en ny sida vad det beträffar sprutor, hon vägrade. Vad gör man med en sexåring som inte vill? Hon är alldeles för stor för att man ska orka hålla i henne och hon är alldeles för mycket tjurskallig för att det ska gå att övertala henne. Till slut lyckades vi med en halvlösning där Jorunn motvilligt gick med på att sitta i mitt knä och vi fick hålla i hennes arm för kung och fosterland, phhuuu...jag var tvungen att ligga på soffan när jag kom hem.

Det snöar och är plusgrader ute, jag VILL inte ha mer snö nu, det finns liksom ingen ände på nederbörden. Vallarna utanför vårt hus är så höga att häcken är helt begravd och snart har vi ingenstans att göra av all snö, jag funderar på att smälta ner snön och sälja den på flaska, "Alandaqua"?

Ja just ja, det var ju det där med jobb också, jag har ju fått mitt drömjobb! Produktspecialist med kontor med utsikt över vattnet, kan det blir bättre? Jag ska börja jobba deltid och vad det verkar kan jag välja att jobba deltid så länge jag vill i princip och det känns otroligt skönt. Det har vart en lång resa hit men nu är jag otroligt tacksam att vi valde den vägen vi gjorde i livet för det ledde till något riktigt bra. Nu kan det ju låta lite hemskt men hade jag inte gått igenom allt som hänt de senaste åren så hade jag ALDRIG haft självförtroendet att söka det här jobbet och trots att det är som det är med barnen så har vi nu ett liv som är väldigt bra, här på Åland.