Förlängd vistelse...

Efter röntgen idag konstaterades det att vätskan i lungsäcken inte hade minskat. Blodprov togs vid 8:a röntgen vid 9:o, badning vid 930 och vid 10 var vi uppe på operation igen, snabba ryck mao vilket var skönt när det nu ändå skulle göras. Ingreppet tog en timme ca allt gick bra och sedan fick jag komma till uppvaket. Jag blev lite orolig (läs svettig och mycket orolig) när pulsen var nere i 47, extra ekg fick göras det visade dock inte på någon hjärtrytm-rubbning och efter att han vaknat till lite mer och fått i sig ett par deciliter vätska intravenöst så gick pulsen upp, skönt. Det kom 300ml vätska direkt vid sättningen av dränet vilket är mycket. Nu är Vidar på sjukhuset igen och mamma sover där med honom i natt. Vi fick en ny sorts dränagepump som är elektrisk, (den gamla hederliga kopplas till tryckluft och låter som en stor kompressor som läcker luft i massor, går sådär att sova till) den nya är helt tyst :) slangen de satte är dessutom tunnare och enklare att ta bort. Så nu är det bara att vänta igen tills läckaget minskar. Imorgon ska barnen se Göteborgs Luciorna som kommer till lekterapin och innan dess blir det pepparkaksbak, yeeiihh. Tristessen är ett faktum, frustrationen över att inte få åka hem likaså, men men det finns inget att göra åt det vi tar en dag i taget och hoppas nu på att vi kommer hem till Söndag. Pratade idag med en värmlänning (nej Niklas jag frågade inte om han håller på Färjestad ;) ) som berättade om en annan grabb som genomgått samma sorts operationer som Vidar. Innan sista operationen hade grabben inte orkat leka mer än en timme, precis som Vidar, efter sista operationen orkade han mycket mer och spelade till och med ishockey. Jag blev glad över att höra det och börjar så smått att våga tänka framåt. / Hälsningar Johan